Katarina Plank
Doktorand i religionshistoria vid Lunds universitet
Buddha dharma i Sverige
Buddhismen i Sverige är en mångfasetterad rörelse med cirka 20
000 praktiserande fördelade på omkring 40 olika grupper och traditioner.
Buddhism kan i en vid tolkning sägas inkludera de religiösa
traditioner som hänför sin lärar-, läro- och praktiksuccession tillbaka till
den historiske Buddha. I asiatiska länder brukar buddhismen omtalas som Buddha dharma, den uppvaknades lära.
Buddhismen har genom årtusendena kommit att utvecklas till en
mångfald traditioner med olika tolkningar av såväl doktriner som praktik.
Därtill har varje större tradition kommit att utvecklas i lokala variationer i
mötet med ett lands kultur. Till skillnad från den västerländska kristendomen
har buddhismen aldrig etablerad någon central institution eller auktoritet. I
stället har de olika formerna för buddhism varit fria att utvecklas
självständigt. Det är ett av skälen till att vi i dag finner en mångfasetterad
buddhism i Sverige vilken består av nära 40 olika buddhistiska grupper och
traditioner.

KDÖL, Stupan i Fellingsbro (Örebro län) som invigdes av Dalai lama
9 oktober 1988. Strålande glädjeträdgård
I början av 1900-talet började
Sveriges kulturelit få kännedom om buddhistiska tankegångar genom teosofin. Den
första svensk som uttalat såg sig som buddhist var den socialdemokratiska
agitatorn Kata Dalström (1858—1923). Inhemska
buddhistiska lärare har varit verksamma i Sverige sedan 1950-talet, då Ingrid
Wagner (1910—2001) tog ordination i Nepal och därefter
levde som nunna och blev känd som syster Amita Nisatta. Den franskfödde Marcel Sirander
(1912-83), som tog munkordination i Kina på 1930-talet innan han flyttade till
Sverige som gift lekman, var länge verksam som lärare i västra och södra
Sverige. Bland sina elever är han omnämnd som Ven Tao Wei.
I början av 1970-talet var buddhism en marginell företeelse i
Sverige med inte fler än hundra anhängare, av vilka de flesta var konvertiter.
Sedan dess har Sverige tagit emot olika asiatiska befolkningsgrupper, och med
dessa har även en ökad närvaro av asiatiska buddhistiska traditioner följt.
Globaliseringen har medfört en ökad rörlighet inte bara hos
svenskar som åker till Asien och där kommer i kontakt med levande buddhistisk
kultur utan även hos tibetanska lamor, japanska zenmästare och andra
buddhistiska meditationslärare. Detta har bidragit till att allt fler kommer i
kontakt med buddhistisk undervisning och praktik. Att buddhismen börjar slå rot
och integreras i Sverige märks bland annat genom att det sedan 1988 finns en
buddhistisk stupa på svensk mark, på retreatgården Karma Shedrup
Dargye Ling, ”Den strålande glädjens trädgård”,
utanför Fellingsbro.
I Europa finns det ungefär en
miljon buddhister. Majoriteten av dem har asiatisk bakgrund. Även i Sverige
utgör de asiatiska buddhisterna en överväldigande majoritet. Men hur många buddhisterna i Sverige kan tänkas vara är svårt att fastställa.
En uppskattning gjord i samband med Sverigeräkningen 1999, som undersökte det
religiösa deltagandet i hela landet, räknade med mellan 8 000 och 10 000
buddhister. Sveriges buddhistiska samarbetsråd har uppskattat antalet
buddhister till nära det dubbla: 15 000-20 000 asiatiska buddhister och några
tusen svenska konvertiter.
I Sverige registreras inte religionstillhörighet i
befolkningsstatistiken. Det är därför som siffrorna över antalet buddhister
bygger på uppskattningar gjorda av religionssociologer och de olika
traditionerna själva. Eftersom asiatiska invandrare sällan är officiellt
anslutna till ett tempel menar vissa forskare att större hänsyn bör tas till
deras antal i befolkningsstatistiken.
I Sverige bor närmare 40 000 personer som är födda i ett
asiatiskt land. De största befolkningsgrupperna är thailändare
och vietnameser (med cirka 11 000 personer i vardera gruppen födda utanför
Sverige), kineser (omkring 9 000), srilankeser (cirka 6 000), japaner (cirka 2
300) och mindre grupper av kambodjaner och laotier (cirka 300 vardera),
burmeser (runt 130 personer) och mongoler (ett 50-tal personer).
Det är viktigt att påpeka att dessa siffror varken talar om hur
många som är adopterade med svenska föräldrar eller hur många som kan tänkas
vara buddhister. Dock visar den totala siffran över antalet asiater att det kan
röra sig om en ansenlig mängd människor som kommer från länder med en mer eller
mindre dominerande buddhistisk kultur.
Själva frågan om vem som kan
anses vara buddhist tenderar att vara formad av en underliggande uppfattning om
att religion är antingen något man tillhör eller något man tror på. För de
allra flesta buddhister är buddhism i stället något som praktiseras. Buddhistisk
självidentifiering eller identitet blir viktig först när vissa grupper av
missionsstrategiska skäl medvetet väljer att använda eller inte använda
benämningen buddhist.
Att fastslå hur många buddhister som kan tänkas finnas i
Sverige, eller vilket medlemstal grupper och specifika traditioner kan tänkas
ha, är av betydelse när tempel och föreningar har kontakt med svenska
myndigheter som kräver sådana siffror för att bevilja bidrag. Bilden
kompliceras därtill genom att ett stort antal människor sympatiserar med vissa
buddhistiska tankegångar eller praktiserar buddhistiska meditationstekniker
utan att för den skull se sig som buddhister. Två exempel på detta är kristen
zenmeditation och Dalai lamas stora popularitet.
Buddhismen anses av flera
forskare vara den religion som lockar flest konvertiter i dag, och den kan på
så sätt även ses som en form av kulturkritik.
Två viktiga aspekter som bidrar till att många sympatiserar med
buddhismen är att den uppfattas som fredlig och rationell. Ytterligare en
viktig faktor är betoningen på individualitet.
Ett genomgående drag hos konvertiter är att de framhäver vikten
av moralisk och mental träning. I den buddhistiska läran finner de konkreta steg för att kultivera sinnet genom meditationstekniker och
levnadsföreskrifter. Betoningen i den buddhistiska läran ligger på upplevd
erfarenhet och inte på en religion med dogmer eller auktoriteter. Detta passar
väl in en västerländsk privatiserad religiositet där jagets andlighet har fått
en framträdande plats. Varje person kan själv välja sin utövningsform och skapa
en meningsfull blandning av ritualer, meditation och textläsning eller helt
låta bli att delta i ritualer. Utbudet i de olika buddhistiska traditionerna är
mycket stort. Buddhismens praktik blir – åtminstone initialt – förenbar med
andra religioner genom att den inte tar ställning till metafysiska
frågeställningar såsom Guds existens. Detta drag betonas särskilt starkt i
kristen zenmeditation, som lånar teknik och sittställning från zentraditionen för att användas i en kristen kontext.
Bland de asiatiska buddhisterna,
som är i övervägande majoritet, fyller templet en viktig social funktion när
hemlandets kulturella identitet bevaras, och dess betydelse för religiös
traditionsförmedling kan inte underbetonas.
Bland konvertiterna, som ofta ägnar sig åt tidskrävande
meditation och studier, kan den buddhistiska praktiken i stället ses som en
form av kulturkritik, då man aktivt väljer en annan religiös utövning än den
svenskt vanekristna.
Buddhismens utveckling i Sverige, liksom forskningen därom, befinner sig i ett så tidigt stadium att det krävs
ingående studier om de specifika buddhistiska grupperna och traditionerna,
såväl de asiatiska som de konvertitbetonade, för att
man ska kunna uttala sig om vilken roll religionen spelar i buddhisternas liv.
Artikeln publicerad 2004-04-22