253 akademiska
forskare fördömer regeringens kampanj: Forum för levande historia utnyttjas
opportunistiskt för historieskrivning i statens tjänst. Den statliga myndigheten
Forum för levande historia har nu fått regeringens uppdrag att upplysa landets
gymnasieelever om kommunistregimers brott mot mänskliga rättigheter. Men det
innebär i praktiken att historieämnet görs till slagfält för en ideologisk
regeringskampanj. Det riskerar att skada den öppenhet och kritiska hållning som
kännetecknar god historisk forskning. Ska varje gymnasiekull få en
historieundervisning som präglas av den för tillfället sittande regeringen? Det
är i diktaturer, inte i demokratier, som historieskrivningen ställs i statens
tjänst. Det skriver 253 akademiska forskare i historia och andra humanistiska
ämnen.
Den statliga
myndigheten Forum för levande historia har på regeringens uppdrag inlett sin
upplysningskampanj om "brott mot mänskligheten under kommunistiska
regimer". Kampanjen riktar sig i första hand till landets gymnasieelever
och ett omfattande skolmaterial i form av gratistidning, faktahäfte och
lärarhandledning har tagits fram med lärandemål och
bedömningsunderlag för betygssättning. Syftet är att öka kunskaperna om
förtryck och terror under de kommunistiska regimerna i framför allt
Sovjetunionen, Kina och Kambodja.
Få ifrågasätter behovet av att i skolans
värld studera och diskutera erfarenheterna av förtryck under kommunistiska regimer
liksom under andra regimer med stora mänskliga offer och lidande på sin
meritlista. Men få är också de som kan nonchalera de starka ideologiska
aspekterna av regeringsstyrda kampanjer inom skolans historieundervisning.
Som professionella
forskare med historien som arbetsfält känner vi en växande oro över att
historieämnet görs till slagfält för ideologiska regeringskampanjer och att den
öppenhet, kritiska hållning och tolerans som Forum för levande historia var
avsett att stimulera hotas.
På flera håll i världen har politiker
under senare år alltmer försökt detaljstyra historieförmedlingen i samhället.
Historiska skeenden lyfts ur sitt sammanhang och ges en officiellt sanktionerad
tolkning. Att ifrågasätta den kan vara förenat med betydande risker.
År 2006 ville en majoritet i Frankrikes
nationalförsamling kriminalisera förnekelse av folkmordet på armenierna 1915.
Brott mot förbudet skulle leda till fängelse. I Schweiz dömdes en person i
december 2007 till dryga böter för samma brott. I Turkiet kan man däremot råka
illa ut om man påstår att folkmordet har ägt rum. Detta sker samtidigt som
yttrandefriheten urholkas också på andra sätt i samband med det så kallade
kriget mot terrorismen.
"Genom att belysa de mörkaste
delarna av mänsklighetens historia vill vi påverka framtiden", skriver
Forum för levande historia på sin hemsida. Men varför tillkommer makten att
peka ut vilka som är "de mörkaste delarna" den för tillfället
sittande regeringen?
De betydande
skillnaderna mellan olika historiska perspektiv på till exempel den
kommunistiska erfarenheten visar riskerna med statliga historiekampanjer i
blixtbelysning. Ska nästa regering satsa Levande historias 43 årliga miljoner
på upplysningskampanjer om massmorden som följde i koloniseringens spår under borgerliga
regimer? Eller på historiskt ansvar för världssvält och
ojämlikhet? Ska varje gymnasiekull få en historieundervisning som
präglas av den för tillfället sittande regeringen? Risken för ett politiskt
opportunt urval ligger i öppen dag.
Vi historiker och samhällsforskare som
undertecknat detta upprop har olika politiska uppfattningar, men vi förenas i
åsikten att det inte kan vara statens och regeringens uppgift att ersätta
ordinarie historieundervisning med kampanjhistoria och i detalj föreskriva hur
historien ska tolkas och användas. Det är naturligt att staten sätter vissa
övergripande ramar genom forskningspolitik och skolornas läroplaner. Dessa
ramar måste dock vara vida. De får inte inkräkta på demokratins livsnerv:
yttrandefriheten och just toleransen för avvikande åsikter.
En sittande regering
får inte använda skolans historieundervisning som sitt ideologiska vapen, vare
sig genom enfrågekampanjer eller på annat sätt.
Risken är överhängande att historiska exempel på ondska - som alla tycks kunna
enas kring - används för att snäva in gränserna för vad som anses gott och
demokratiskt i dagens samhälle.
"I en diktatur står alltid
historieskrivningen i statens tjänst", sammanfattar lärarhandledningen i
kampanjen om kommunistiska regimer. Vilken slutsats riskerar gymnasieelever att
dra av det när det gäller den nu påbörjade kampanjen?
PETER ARONSSON
Professor i historiebruk och kulturarv,
Linköpings universitet
HÅKAN BLOMQVIST
Fil dr, Samtidshistoriska institutet,
Södertörns högskola
DONALD BROADY
Professor, Inst
för utbildning, kultur och medier, Uppsala universitet
MARIE DEMKER
Professor i statsvetenskap, Göteborgs
universitet & Södertörns högskola
SAMUEL EDQUIST
Fil dr, Samtidshistoriska institutet,
Södertörns högskola
GUNLÖG FUR
Professor i historia, Växjö universitet
ANNA GÖTLIND
Professor i historia, Högskolan Dalarna
YVONNE HIRDMAN
Professor i historia, Stockholms
universitet
ANU-MAI KÖLL
Professor i historia, föreståndare för
Centrum för Östersjö- och Östeuropaforskning (CBEES),
Södertörns högskola
SVEN-ERIC
LIEDMAN
Professor emeritus i idé- och
lärdomshistoria, Göteborgs universitet
MARTIN LINDE
Fil dr, Historiska institutionen,
Göteborgs universitet
ÅSA LINDERBORG
Fil dr i historia, kulturjournalist
DANIEL LINDMARK
Professor i historia, Umeå universitet
SVEN LINDQVIST
Författare
DIANA MULINARI
Professor, Centrum för Genusvetenskap och
Sociologiska institutionen, Lunds universitet
MARIE C NELSON
Professor i socialhistoria, ISAK,
Linköpings universitet
LENNART PALM
Professor, Historiska institutionen,
Göteborgs universitet
KJELL ÖSTBERG
Professor, Samtidshistoriska institutet,
Södertörns högskola
Hela namnlistan finns
på http://www.historieuppropet.se
Fram till måndagen den
12 maj 2008 hade 455 personer undertecknat uppropet. Aktuell lista finns på http://www.historieuppropet.se/undertecknare.htm