Kvinnornas rättvisecenter:

Sveriges lösning på prostitutionsproblematiken:
Varför har inte någon försökt det här förut?
Översättning från engelska Nader Sani

Texten i original: http://www.justicewomen.com/cj_sweden.html

I det djupa havet av förtvivlade klichéer såsom "prostitutionen alltid kommer att vara med oss", som har funnits i sekler står ett lands framgångar ut som en ensam fyr som belyser vägen. På bara fem år har Sverige kraftigt minskat antalet prostituerade kvinnor i landet. I huvudstaden Stockholm har antalet kvinnor i gatuprostitutionen minskat med två tredjedelar, och antalet sexköpare har minskat med 80 %. I en del andra större svenska städer har gatuprostitutionen nästan försvunnit. Vi måste komma ihåg att under de tre decennierna av 1900-talet när prostitution i Sverige var lagligt, frodades de kända svenska bordellerna och massageinstituten.

Dessutom är antalet utländska kvinnor som nu smugglas in i Sverige för sex är noll. Den svenska regeringen bedömer att de senaste åren bara 200 till 400 kvinnor och flickor har årligen sexsmugglas in i Sverige, en siffra som är försumbara jämfört med 15000 till 17000 kvinnor årligen som sexsmugglas till grannlandet Finland. Inget annat land, eller något annat socialt experiment, har kommit ens i närheten av Sveriges lovande resultat.

Genom vilka komplicerade formler har Sverige lyckats med denna bedrift? Otroligt nog är Sveriges strategi inte komplicerat alls. I själva verket verkar strategi så enkelt och så fast förankrad i sunt förnuft så det omedelbart framkallar frågan "varför har ingen provat det här förut?"

Sveriges progressiva lagstiftning av 1999
År 1999, efter år av forskning och studier, fick Sverige en lagstiftning som

a) kriminaliserar köp av sex, och

b) dekriminaliserade försäljning av sex.

Den logiska historien bakom denna lagstiftning är tydligt i regeringens skrifter om lagen:

"I Sverige ses prostitutionen som en del av mäns våld mot kvinnor och barn. Den är officiellt erkänd som en form av exploatering av kvinnor och barn och utgör en betydande sociala problem ... Jämställdheten förblir ouppnåelig, så länge män köper, säljer och utnyttjar kvinnor och barn genom att får dem till prostitution."

Förutom de två huvudlinjer i juridisk strategi som ger en tredje och viktig del av Sveriges prostitutionslagstiftning, gott och omfattande medel inom social service som syftar till att hjälpa en prostituerad som vill ta sig ut ur prostitutionen, och dessutom medel för att utbilda allmänheten.

Som sådan, behandlar Sveriges unika strategi prostitution som en form av våld mot kvinnor, där män som utnyttjar kvinnor genom att köpa sex är kriminaliserat. Kvinnliga prostituerade betraktas som offer som behöver hjälp, och allmänheten utbildads för att motverka de historiska manliga fördomar som länge uppmuntrat tanke på prostitution. Att säkert förankra sin syn på fast rättslig grund, var Sveriges prostitutionslagstiftning som 1999 antogs som en väsentlig del av landets lagstiftning våld mot kvinnor.

Ett tidigt hinder i vägen
Intressant är det att trots landets omfattande planering inför tillämpning av den nämnda lagstiftningen hände inte så mycket alls under de första åren. Polisen gjorde väldigt få gripanden av sexköparna och prostitutionen i Sverige, pågick rätt så mycket som det åren innan. Nejsägarna världen över reagerade på det mycket omskrivna misslyckandet med vilt häcklande typ: "Se? Prostitutionen har alltid funnits, och den kommer alltid att finnas."

Men synnerligen trygg i tanken kring deras plan, gav svenskarna inte upp. De identifierade snabbt, sedan löste problemet. Problemet var att brottsbekämpningen inte fungerade. Polisen själva, bestämdes det, behövde fördjupad utbildning och inriktning till vad den svenska allmänheten och lagstiftarna redan förstått betydelsen av: Prostitution är en form av mäns våld mot kvinnor. Den exploaterande, köparen, måste straffas, och offret, prostituerade, behöver hjälp. Den svenska regeringen satte upp omfattande medel och landets polis och åklagare, från toppskiktet ner till den enkle polisen, fick intensiv träning och ett tydligt budskap om att landet menade allvar. Det var då landet snabbt började se oöverträffat resultat.

Idag inte bara det svenska folket fortsätter att ge överväldigande stöd till landets inställning till prostitutionen (80 % av befolkningen enligt nationella opinionsundersökningar), utan även landets polis och åklagare har blivit bland lagstiftningens starkaste anhängare. Sveriges rättsvårdande har funnit att prostitutionslagstiftningen gynnar dem att hantera alla sexualbrott, och att de praktiskt taget kan utplåna den organiserade brottsligheten som plågar andra länder där prostitution har legaliserats eller är reglerade.

Misslyckandet i legalisering och/eller regleringsstrategier

Det svenska experimentet är det enda, exempel med en betydande befolkningsmängd på en prostitutionspolitik som fungerar. År 2003 annonserade den skotska regeringen att den ville förnya sin syn på prostitution. University of London fick i uppdrag att göra en omfattande analys av resultaten av prostitutionspolitik i andra länder. Förutom att granska Sveriges program, valde forskarna Australien, Irland och Nederländerna för att representera olika strategier för att legalisera och/eller reglera prostitution. Forskarna valde inte granska situation där prostitution är kriminaliserat över hela linjen som det är i USA. Resultatet av detta synsätt är redan välkänt. Misslyckanden och fåfängan i en politik som går ut på att arrestera och åter arrestera prostituerade är alltför välbekant över hela världen.

Men de resultat, som granskningen av University of London visade var följande:

- Enligt studien ledde legalisering och/eller reglering av prostitution, till att:

- En dramatisk ökning i alla aspekter av sexindustrin,

- En dramatisk ökning av inblandning av den organiserade brottsligheten i sexindustrin,

- En dramatisk ökning av barnprostitution,

- En explosion i antalet utländska kvinnor och flickor som smugglas in i regionen och

- Indikationer på en ökning av våld mot kvinnor.

I delstaten Victoria, Australien, där ett system av legaliserad, reglerad bordeller har bildats, fanns det en sådan explosion i antalet bordeller att det omedelbart visade systemets oförmåga att reglera dem, och lika snabbt blev dessa bordeller grogrund för organiserad brottslighet, korruption och brott. Vidare undersökningar av de prostituerade som arbetar under ett system av legalisering och reglering visar att de prostituerade själva fortsätter att känna sig tvingad, och osäkra i verksamheten.

En undersökning av den legala prostitutionen i Nederländerna visar att 79 % säger att de vill ta sig ut ur verksamheten. Och även om varje legalisering/regleringsprogram lovat hjälpa prostituerade som vill lämna prostitutionen, har den hjälpen aldrig förverkligats i någon större grad. Däremot i Sverige har regeringen följt upp med gott om medel till socialtjänsten för att hjälpa de prostituerade som ville ta sig ut. 60 % av de prostituerade i Sverige drog nytta av det välfinansierade programmet och lyckades lämna prostitution.*

Så varför har inte någon försökt det här förut?
Varför då, med Sveriges framgång som så tydligt visar vägen, är inte andra snabba med att anta programmet? Tja, vissa är. Både Finland och Norge är på väg att ta över detta. Och om Skottland tar råd av sin egen studie, kommer det att gå i den riktningen också. Men är svaret på frågan om varför andra länder inte antar Sveriges program har troligen samma som svaret på frågan varför regeringar inte har provat Sveriges lösning innan.

För att se prostituerade som offer för manligt tvång och våld krävs det att en regering först växlar från att se prostitutionen från det manliga perspektivet till den kvinnliga synvinkeln. Och de flesta, om inte nästan alla, länder i världen ser fortfarande prostitution och varje annan fråga från en övervägande manlig synvinkel.