Nader Sani

Jag vägrar vara en nickedocka i det skådespel som kallats val till EU-parlamentet!

Ännu en gång är valstugor uppställda och många skriker ut ur massmedia och uppmanar oss att delta I valet. Igår när jag var i Skärholmen såg jag att en enorm aktivitet pågick där. Jag såg en riksdagsman, en som kämpar för att komma in i EU-parlamentet genom kryssning, många valstugor med olika lockelser (kaffe, kakor, pennor, rosor osv.) och många valarbetare som var övertygade om att just deras kandidater utgör de bästa valen för oss.

Att politiker vill komma in i parlamentet är lätt att förstå: Under en period av fem år i EU-parlamentet tjänar en politiker hela 10,6 miljoner kronor! Efter löneförhöjningen i sommar får svenska EU-parlamentariker 176800 kronor per månad i lön och ersättningar. Detta är mer än vad de svenska riksdagsmännen, ministrar och statsministern tjänar och drygt sex gånger mer än våra lågavlönade arbetare tjänar! Inte konstigt att politiska föredettingar samt politiska lycksökare vill få dig att rösta.

Men varför ställer jag inte upp på det skådespel som kallats val till EU-parlamentet?

1) Jag röstade nej till EU-medlemskap. Folkomröstningen var ytterst odemokratiskt och ledde till att Sverige blev en del av den europeiska superstatsbildningen, en kapitalistisk union. Vi är vana att när makten får genom den vill genom folkomröstningar så kallas resultatet folkviljan och när den förlorar så antingen struntas i resultatet eller görs folkomröstningen om. EU-folkomröstningen vanns av makten som med alla medel och kraft ”övertygade” majoriteten av röstande om EU:s förträfflighet. Därför kallas det resultatet folkviljan och oåterkalleligt!

2) Valdeltagande ger EU:s byråkrater det de söker: Legitimitet! Lågt valdeltagande visar att människor inte har tillit för EU-apparaten och de giriga politikerna. Därför är avståndstagandet bästa tillgängliga medlet! Förra valet ägde rum 2004. Då var det endast 37,9 % av röstberättigade i Sverige som deltog i valet. För hela EU hamnade deltagandeprocenten på 45,6 %! Ändå vill de ansvariga politikerna förstå budskapet. Nu gäller det att ännu en gång möta dem med en rak vänster, vägra delta i deras tragisk-komiska teater!

3) En del argumenterar om inflytande och påverkan. Sverige får 18 plats av 736 platser i parlamentet. Med 5 procent av rösterna skulle ett radikalt svenskt parti få 1 av dessa platser. Tillsammans med andra eventuella meningsfränder får den människan i bästa fall 20 tals platser. Snacka om inflytande!

4) EU-parlamentet är först och främst en diskussionsklubb och en demokratisk fasad. Den har ingen större makt, inte ens initiativkraft! Makten ligger i rådet, ministerrådet och kommissionen. Lyckas parlamentet få genom någonting så kommer detta att stoppas av säkerhetsventilen, EG-domstolen! Det demokratiska underskottet i EU är tveklöst!

5) Nu har Sverige varit medlem i EU under 14 år. Varje år har vi betalat stora summor i medlemskapavgift. Nettoavgiften (när vi hat tagit bort allt bidrag från EU till olika verksamhet i Sverige) för dessa år hamnar över det ofattbara 2 200 000 000 000 kronor! EU har inte skänkt oss guld och gröna skogar som anhängarna ville vanlige Svensson tro. Arbetslösheten har gått upp och arbetarnas lönekrav har effektivt bekämpats. Samtidigt har överklassen fått det bättre och kapitalet fått det bäst! Den svenska EU-avgiften för 2009 skulle räcka till att anställa mer än 50 000 lärare och vårdpersonal. Det är dessa krafter som behövs, inga pampar och långresor!

6) Kapitalets lakejer är på väg att få Lissabonfördraget i hamn. Detta ger EU en lagstadgad högerpolitik. Ingen god vilja i parlamentet kan ändra detta. Parlamentet har ingen inflytande över detta!

7) Mesta delen av massmedian kontrolleras av makten och dess lakejer. Många av de etablerade politikerna tjänar kapitalet och har blivit (om de hela tiden inte varit) en del av den härskande klassen. Det gäller att läsa mellan raderna, se verkligheten bakom rubriker och förstå det som verkligen pågår. Skulle vi tro maktens lakejer skulle vi förstå att de hade rätt när de ville att vi skulle rösta ja till Euro. Verkligheten säger oss att den rådande ekonomiska krisen hade förvärrats i Sverige i fall vi var en del av Euro. Även många andra länder utanför den gemensamma valutan, exempelvis Norge, har klarat sig bättre än EU-genomsnittet!

Olof Ruin, professor och statsvetare lär ha sagt: ”Om parlamentet ska kunna uppträda som folkets röst med något slags legitimitet så får valdeltagandet inte sjunka.”. Låt det sjunka!