Visst kan FRA:s signalspaning och avlysning vara till nytta!

Texten är tagen ur ett annat sammanhang och omarbetats för detta ändamål av:

Nader Sani

En äldre bonde som lever i en liten by i Skåne hade drabbats av ryggskott. Samtidigt var det dags att plöja jorden för att sätt potatis. Han bestämde sig vända sig till sin son som bodde i Stockholm och be honom om hjälp. Han visste att sonen är svårt att få tag i och därför satte han sig vid datorn och skrev honom ett kort mail. Han skrev:

”Min son! Jag hoppas att du mår bra och har det fint där i huvudstaden. Jag har det svårt just nu. Jag har ryggskott och det har blivit dags för att sätta potatis. Som du vet har jag under de senaste åren satt potatisen med din bortgångna mor i minnet. Hon tyckte verkligen om potatisplantorna och jag vill inte bryta traditionen med att sätta potatis. Jag vill inte vända mig till någon annan än dig för att be om hjälp. Har du möjlighet att komma hem för några dagar och hjälpa mig med plöjningen? Jag tror att jag skulle då kunna själv klara av sättningen. Har du inte möjlighet att hjälpa mig tvingas jag vända mig till någon annan. Jag väntar på besked. Din far”

Några timmar senare fick den gamle mannen det här mailet från sonen:

”Hej far! Tyvärr har jag ingen möjlighet att komma hem och hjälpa dig med plöjningen av jorden under de närmaste veckorna. Men snälla far, låt bli potatislandet för i år. Du har ingen aning om det men för några månader sedan när jag var hemma sist grävde jag ner några handelsvapen som jag hade kommit över i potatislandet. Rör inte potatislandet! Din son.”

Dagen efter, tidigt på morgonen var fem Säpomän med flera personer ur insatsstyrkan vid mannens gård. Efter en kortare pratstund med den gamle mannen satt de igång och plöjde mannens hela jordinnehav utan att hitta något vapen. Vid kvällen utarbetade och trötta lämnade de objudna gästerna gården.

När främlingarna hade tagit sin väg skrev den gamle skrev ännu ett mail till sonen, berättade vad som hade hänt och frågade sonen vad han menade med ”nergrävda vapen”. Kort senare kom ett mail från sonen:

”Käre far! Det har aldrig funnits något vapen nergrävt i potatislandet men jag ville ju hjälpa dig och detta var det bästa jag kunde göra för dig härifrån. Nu är plöjningen klar och förhoppningsvis har du blivit så bra så du kan sätta potatisen! Din son.”