Nader Sani

En 17-åring hängdes i Iran

Nyhetens rubrik var kort: ”Hängning av en 17-årig ungdom”. Men självklart skakade den hela min kropp. Jag tog mig till nyheten. Under gryningen tisdagen den 10 juni 2008 hade en 17-årig kille, Mohammad Hosseinzadeh, hängdes i centrala fängelset i Sanandaj (en stad i den iranska Kurdistanprovinsen i västra Iran). Mohammad var född 1991 i en by utanför den mindre staden Kamyaran i Kurdistan. Enligt det islamiska rättväsendets dom gjorde han sig skyldig till ett mord för två år sedan i hembyn. Nu två år efter det påstådda mordet hängdes han utan hänsyn till hans ålder.

Visst är vi vana vid alla slags brott som islamiska republiken i Iran har begått och begår. Visst vet jag att hundratusentals människor har avrättats, fängslats, torterats eller trakasserats under de snart 30 åren som islamiska republiken har existerats. Visst är jag medveten om att ett enormt förtryck råder i landet och brott mot mänskliga rättigheter är vardagsmat i landet. Visst vet jag att rätt till att bilda organisationer och fackföreningar, rätt att ha sina egna politiska åsikter, rätt till att skriva det man vill och läsa det man önskar, rätt till att välja den man vill ha vid makten, rätt till att klä sig som man vill och många andra ”rätter” existerar inte i den islamiska republiken. Självklart är jag medveten om att politiska motståndare, arbetare, folkminoriteter och religiösa minoriteter, kvinnor, studenter och ungdomar är bland grupper som har utsatts för oerhört förtryck under många år. Naturligtvis vet jag väldigt mycket om de politiska fångarnas situation i islamiska republiken och visst vet jag om det enorma mordet på politiska fångar som rådde i iranska fängelser mellan åren 1981 och 1988. Jag är medveten om det jag har nämnt och jag vet att detta är bara axplock av allt man skulle kunna säga om den islamiska republiken. Ändå känns hängning av en 17-årig för ett brott som han påstås ha begått när han var 15 så absurt.

Iran har skrivit under Barnkonventionen. Barnkonventionens artikel 37 säger: ” Inget barn får utsättas för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling och bestraffning. Inget barn får olagligt eller godtyckligt berövas sin frihet. Barnet får inte bestraffas med livstids fängelse eller dödsstraff. Varje frihetsberövat barn ska behandlas humant och med respekt. Barnet har rätt att snarast möjligt få juridisk hjälp. Barnet i fängelse har rätt till kontakt med och besök av sin familj.” Genom att avrätta Mohammad Hosseinzadeh har islamiska republiken ännu en gång visat sitt rätta ansikte och ännu en gång visat att de inte sätter något värde på internationella avtal och konventioner.

Vi vet att några andra ungdomar (Mohammad Fedai 21 år, Ali Mihan Torabi 21 år) har varslats om hängning under närmaste veckor. Både Mohammad och Ali påstås ha begått mord när de var 16 år gamla. Under fem år har de kämpat för att visa att de är oskyldiga. Bevisen är klena och för det mesta består av erkännanden under slag och tortyr, erkännanden som Mohammad och Ali har tagit tillbaka. Ändå skall dessa ungdomar som var bara 16 när de påstådda brotten begicks avrättats. Detta är oacceptabelt!

Vi får inte sitta och stilla vänta på att islamiska republiken avrättar ännu flera ungdomar. Använd alla möjliga kanaler och protestera mot det rådande förtrycket i iranska islamiska republiken!