Kort inledning: Igår fick jag ett mail från en vän. Han hade skrivit att han hade besökt min hemsida och ville (innan han satte sig djupare i den) kommentera två saker. För det första tyckte han att hemsidan lovade gott ty jag hade bilden av Che Guevara där och jag hade nämnt Anton Nilson och för det andra hade han mött Anton Nilson för 25 år sedan. Jag skrev tillbaka och tackade honom för mailet och de varma orden. Samtidigt bad jag honom skriva ner det han kommer ihåg från mötet med Anton. Nu har jag fått det han kommer ihåg från den dagen och här har ni det:

 

Mötet med Anton Nilson

 

”Anton Nilsson träffade jag 1981,tror jag, men eftersom han var 94 så stämmer det nog.1981 som sagt.

 

Mina trevliga syskon ringde till mig och sa att han skulle hålla ett föredrag i Örebro, så jag hoppade på tåget och fick sen en upplevelse för livet.

 

Han var klädd i en gammal kostym, gjord i tjockt tyg, och det var den första riktigt varma vårdagen i maj, tror jag, det kan ha varit april. Lokalen rymde egentligen 30-40 personer, men vi var snarare 70-80, så det blev snabbt rätt varmt.

 

Alla andra (vi unga)satt och svettades, men Anton stod upp och talade i lite över en timme, sedan frågade han om någon behövde gå ut och hämta luft.... Jag fick tillfälle att prata en kvart med honom då, och likaså 45 minuter senare när allt var klart.

 

Anton hade fotografiskt minne, när han berättade om Malmö så var det "tisdagen 11 maj klockan 3" när jag blev lite okontant med de flesta som var med och bildade svenska arbetarrörelsen. Han berättade dessutom vad hans mormor, som föddes i början av 1800-talet, berättade för honom när han var kanske 6-7 år. Det hade stort intresse för mig, eftersom vi har lite gemensam historia från gränstrakterna mellan småland och Skåne. det var givetvis helt oerhört för mig att få höra hur hans mormor levde, kanske som 8åring, för då 175 år sedan. Men inte nog med det, alla i den grenen har tydligen levt länge och haft bra minne, så jag fick – OBS - i tredje hand muntligt höra vad hennes åldringar berättat.

 

Det hör till saken att mina rötter i småland enbart är statare, min mormor lärde sig att läsa på tidningstapeterna, men framförallt lärde hon sen alla att inte bara läsa utan också tänka.

Nog om det, Anton skrockade lite när jag tyckte att han var pigg för sin ålder – citat - "undrar om de som dömde dig till döden är lika pigga" - Nej, sa Anton, jag tror den sista dog för 25 år sedan..... skrattade gott gjorde han också, såklart.

 

Han är en mina stora förebilder, helt oavsett politiskt modelltänkande så blev han aldrig korrumperad eller glömde sitt ursprung. Tänk dig bara Nader, när de andra idioterna gick ut och hämtade luft, då frågade jag honom hur det kom sig att han blev flygare under revolutionen i Ryssland...”