Mahnaz Ghezelloo
Iranska kvinnor dubbelt förtryckta!
Något som inte ofta
diskuteras är de kvinnornas problem som kommer till Sverige på grund av en ny
familjeanknytning och sedan hamnar i ett besvärligt dilemma. En del av dessa
kvinnor kommer till Sverige från Iran och jag vill fokusera på dem.
Som vi vet, upplever kvinnor
förtrycket i Iran som apartheid. De lider de av en reaktionär kultur under
religiösa statliga regler. Detta förtryck utförs genom en kombination av
statlig lagstiftning och systematiska våldshandlingar. T.ex. värderas kvinnors
vittnesmål inte lika högt i domstolar, de har inte samma rätt till sina barn,
eller de kan stenas till döds om de ertappas med otrohet. De har ingen rätt och
makt över sitt eget liv och får inte ha frivilliga sexuella förbindelser. Den
som har det, riskerar avrättning genom stening. Kvinnor kan inte heller neka
sin make sex. Kvinnor drabbas hårdast av den fattigdom som breder ut sig i
Iran. Kvinnor som tvingas till prostitution får däremot inget stöd utan mullorna
skriver på ”30-minuters-äktenskaps-licenser”. Att begå våldtäkt på flickor, så
unga som nio år, är inget brott enligt denna religiösa regims lagar. Detta till
och med uppmuntras under täckmanteln islamiskt bröllop.
De administrativa
systemen underordnas Sharialagar och traditionella vidskepelser. Förtrycket är
en smärtsam sanning i teori och praktik, främst riktat mot kvinnorna i
samhället. Kvinnor får inte klä sig som de vill. Regeringen bestämmer vilken
klädsel och till och med vilka färger de måste använda. Om en iransk kvinna
visar för mycket av sitt hår på offentlig plats riskerar hon att bli slagen
eller dödad. Om hon rör sig ute på stan i kläder som
bryter mot statens klädregler kan hon bli arresterad.
Om kvinnor
demonstrerar, går i strejk eller tar till någon annan protest för sina
rättigheter, får polisen använda sina vapen och attackera dem. Den iranska
säkerhetspolisen trakasserar och hotar de kvinnor som trots allt vågar
protestera mot det hårda förtrycket. Varje år döms tusentals kvinnor till
fängelse enligt den iranska nyhetsbyrån ISNA.
Demokratin förkvävs i
Iran och våldet tilltar. Det finns ett samband mellan diktatur, censur och
förekomsten av politiska fångar. Primitiva och omänskliga bestraffningar som
tortyr, stening, dödsstraff, stympning, piskning, avrättning av barn för mindre
brott, halshuggning och andra kroppsliga straff är vanliga. De som vågar
protestera riskerar tortyr, långt fängelsestraff eller dödsstraff. Detta
drabbar också kvinnor.
Att få medborgarskap,
etablera sig i det svenska samhället samt anpassa sig till ett liv i Sverige är
en process som tar tid. Nyckeln till en lyckad integration är det svenska
språket liksom att ha vetskap om hur lagarna och samhället fungerar. Att man
känner till sina mänskliga rättigheter och kan hävda sin rätt måste vara lika
självklart som man känner till sitt namn, det handlar inte bara om
integrationsprocessen utan är den viktigaste grunden för att kunna lösa problem
människor emellan på ett mänskligt och värdigt sätt.
I Sverige lever vi i
ett modernt och demokratiskt samhälle där kvinnor har rätt att göra abort, vara
singelmamma, leva som sambo eller särbo, har rättigheter till sin egen kropp
och sitt liv.
Frågan är om kvinnors rättigheter
även gäller för invandrade kvinnor, särskild för dem som kommer genom ett
äktenskap. Enligt svensk lag ska man vara gift eller sambo i två år för att få
permanent uppehållstillstånd. Om en kvinna utsatts för våld eller psykiska
eller andra övergrepp av mannen i hemmet, hur slår då lagen?
Här finns en
allvarlig svaghet i lagen. Å ena sidan rekommenderas kvinnorna att inte stå ut
med våld och övergrepp i livet. Å den andra sidan beviljas inte de kvinnor som
vill bryta upp ur en skadlig relation permanent uppehållstillstånd. De blir
istället avvisade!
Detta är en svår orättvisa. Om
förhållandet till mannen är turbulent nog bestämmer hon sig för att ta risken
att bli avvisad till hemlandet. Ingen tar en sådan risk om inte situationen är
omänsklig. Det innebär ett svårt beslut eftersom ett dagligt kvinnoförtryck en
del av den iranska regeringens strategi i det aktiva kvinnoförtrycket!
Det är hög tid att
rikta uppmärksamhet mot dessa kvinnors situation.
Mahnaz ghezelloo