Nader Sani:

Ännu en gång har en ung man avrättats i Iran

Under gryningen onsdagen den 29 oktober hängdes en 19 årig ung man, Gholamreza H i staden Isfahan i centrala Iran. Gholamreza hade två år tidigare under ett slagsmål dödat en av sina vänner, Shiragha Hosseini. Det hela hade börjat när Gholamrezas vänner hade sagt till honom att Shiragha hade bakom hans rygg pratat om hans syster. Då hade han, bara 17 år gammal, beväpnat sig med en kniv, avtalat en träff med Shiragha och hade tagit sig till platsen för att ”prata ut med honom” och ”få honom veta hut”. Resultatet blev en död 17-årig och en 17-årig bakom lås och bom.

Ännu en gång hade en ung man blivit offer för en annan ung mans vansinniga vrede. Shiragha hade bragts sitt liv för att Gholamreza ville försvara sitt ”heder”. Han ville inte acceptera att de andra vännerna och samhället runtomkring honom skulle se ner på honom och betrakta honom som en ”fegis” som sviker sina närmaste och käraste genom att försvara dem och deras (och sitt eget) heder.

Nu har vansinnesdådet lett till ännu ett mord. Den här gången är det staten som i lagens namn tar livet av en person. Det är inte vilken stat som helst; det är iranska islamiska republiken. Det är inte vilken dödsdömd som helst; det är en ung man som begick sitt brott när han var blott 17 år gammal och enligt alla internationella konventioner ett barn.

Det är inte första gången som islamiska republiken avrättar ett barn och tyvärr verkar Gholamreza inte vara terrorregimens sista barnoffer. Under sina snart 30 år vid makten har den iranska islamiska republiken begått många brott. Tyvärr har förföljelser, arresteringar, fängslanden, tortyren och avrättningar blivit vardagsmat i dagens Iran.

Enligt ett officiellt meddelande har medianåldern för brottslingar i Iran har under de senaste 30 åren sjunkit från 40 till 15. Enligt samma undersökning har antalet 10 till 17 åringar som har arresterats för grova brott tredubblats under de senaste 10 åren. Samma dystra utveckling gäller antalet narkomaner bland de arresterade 10 till 17 åringar.

Självklart är den katastrofala utvecklingen ett resultat av den rådande sociala, ekonomiska och politiska situationen i samhället. Islamiska republiken har berövat samhällsmedborgarna deras självklara mänskliga och medborgerliga rättigheter. Regimen har med hjälp av de religiösa och de civila lagarna, sina många parallella maktorgan och sina olika brigader tystnat ner varje rop på frihet och rättvisa. Alla rättigheter som vi betraktar som självklara såsom rätten att klä sig som man vill, rätten att lyssna på musiken man tycker bra om, åsiktsfrihet, yttrandefrihet, organisationsfrihet, tryckfrihet har tagits från de iranska folken. Och detta i ett samhälle som är en del av det globala samhället! Detta förtryck under en tidsperiod då väldigt många kan genom olika informationskanaler få information om vad har tagits från dem!

För att hålla människorna i ständigt skräck och på så sätt kunna sitta kvar vid makten har regimen mött människornas rop på förändring med hårda straff. Religiösa medeltida lagar och straff har tagits till hjälp för ändamålet. En reaktionär kultur har påtvingats folket. För att i möjligaste mån hålla människorna tysta och lydiga har man gett dem löfte om överflöden i det andra livet.

Den ekonomiska situationen är svår för folkflertalet. Arbetslösheten är mycket hög. Samma gäller inflationen. Många människor har det ekonomiskt svårt. Antalet människor som lever under existensminimum stiger hela tiden.

Det politiska förtrycket är enormt. Regimen som under sina år vid makten har steg för steg avlivat sina motståndare eller på ett eller annat sätt tystat ner dessa har visat att den tål inget motstånd, ingen kritik. Kvinnor, arbetare, progressiva krafter, ungdomar, studenter, folkminoriteter, religiösa minoriteter, fristående konstnärer och alla andra som på ett eller annat sätt betraktas som farliga element av regimen och dess förlängda armar har underkuvats.

Korruption och fusk är mycket vanligt förekommande i samhället. Nyligen stod klart att inrikesministern Kardan har under flera år ljugit om sin påstådda doktorsgrad och saknar högre akademisk utbildning. Han kommer om några dagar stå framför den iranska riksdagen för att slingra sig genom självklara fakta i fallet. Trots allt dokumenterade fusk står presidenten Ahmadinezhad, som i andra fall mycket gärna pratar om moral, vid inrikesministerns sida och försvarar honom.

Att under en sådan social, ekonomisk och politisk situation är det inte underligt att ungdomsbrottsligheten blir värre för varje år. Regimen som är i själva verket är orsaken till detta försöker lindra situationen genom att bekämpa symptomen. Avrättningar används i avskräckande och i förebyggande syften men de har visat sig vara verkningslösa. Regimen fortsätter dock att begå mord.

Idag sitter mer än 200 barn och ungdomar i iranska fängelser och riskerar avrättas för brott som de påstås ha begått när de var under 18 år. Alla som vill se, höra och veta har information om detta och tyvärr är många och åter många tysta. Det gäller att höja rösten. Även de iranska barnen är barn och borde kunna få nytta av Barnkonventionen som den iranska regimen har undertecknat.

Gör dig informerad om det som händer i dagens Iran och protestera mot missförhållanden där. Varje protest räknas!

2 november 2008